Nordiskt seminarium om arbetsmarknad och invandrarnas integration:ARBETSMARKNADENS ROLL I INVANDRARNAS INTEGRATIONSPROCESSMichael Hagos:Landsrapport från SverigeAntalet utländska medborgareI slutet av år 2000 fanns sammanlagt 477 312 utländska medborgare i Sverige vilket utgör 5,4 procent av hela befolkningen. Det kan vara värt att notera i sammanhanget att allt fler invandrare blir svenska medborgare efter relativt kort tid. Antalet naturaliseringar började öka främst bland greker, finländrare och latinamirikaner i slutet av 1970-talet. Under 1980 och 1990-talet har nya flyktinggrupper bland annat från Mellanöstern, Östeuropa och Asien relativt snart sökt svenskt medborgarskap. Enligt befolkningsstatistiken i slutet av år 2000 fannas totalt 1 003 798 utrikes födda personer (dvs invandrare med svenskt och utländskt medborgarskap) vilket utgör 11,3 procent av den svenska befolkningen.
Utländska medborgarnas andel av arbetskraftenI slutet av år 2000 fanns sammanlagt 222 300 utländska medborgare i arbetskraften (sysselsatta och arbetslösa) vilket utgör 5,1 procent av arbetskraften i landet. Under samma period var motsvarande siffor för utlandsfödda 445 300 eller 10,2 procent av arbetskraften.
Invandrarnas sysselsättningsgrad och arbetslöshetStora grupper av personer födda utomlands har särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. Under 1990-talets krisår försämrades positionen på arbetsmarknaden för utländsfödda i jamförelse med den totala befolkningen. Både sysselsättning och arbetskraftsdeltagande sjönk, medan arbetslöshet ökade. Detta gällde även dem som invandrat så tidigt som på 1970-talet. För dem som invandrade under 1970-talet stabiliserades situationen i slutet av 1990-talet. För de invandrare som kom till Sverige under 1980 och 1990-talet är situationen däremot fortfarande besvärlig. Deras ställning på arbetsmarknaden har inte förbättrats. Under år 2000 var 11 procent (motsvarande 48 500 personer) av de utlandsfödda i arbetskraften arbetslösa vilket kan jamföras med 3,9 procent för infödda svenskar. Enligt regeringens målsättning skall 80 procent av befolkningen 20-64 år vara sysselsatta år 2004. Detta mål har redan uppnåtts för den infödda befolkningen däremot måste närmare 20 procent av den invadrade arbetskraften eller motsvarande 115 000 personer beredas arbete före utgången av år 2004 för att nå målet på 80 procent sysselsättning för utlandsfödda. I sammanhanget kan det vara värt att nämna att det råder stora skillnader mellan olika invandrargrupper när det gäller deltagande i arbetslivet. Invandrare från Afrika och Asien samt relativt nyanlända invandrare har i gemen stora svårigheter att få fotfäste på arbetsmarknaden. Under åren 1996-2000 genomförde regeringen en rad åtgärder för att stärka utlandsföddas ställning på arbetsmarknaden. Ökad satsning inom ramen för åtgärder som arbetsplatsintroduktion och arbetslivsutveckling föreslogs år 1997. Inom ramen för storstadssatningens lokala utvecklingsavtal tillfördes 480 miljoner kronor årligen för åren 1999 och 2000. Förutom stöd till utsatta bostadsområden med hög andel arbetslösa bland dem invandrare används dessa resurser till språkutveckling och svensk kundeservisning, delvis kombinerat med arbetsplatspraktik. Under år 1999 vidtog regeringen åtgärder för att stimulera etnisk mångfald i den offentliga förvaltningen. Bland annat gavs statliga myndigheter i uppdrag att ta fram handlingsplaner för att främja etnisk mångfald. Sedan år 1998 är de satliga myndigheterna ålagda att redovisa vidtagna och planerade åtgärder för kulturell och etnisk mångfald bland de anställda. Många myndigheter har redan upprättat handlingsplaner och arbetar aktivt att främja mångfald bland sina anställda. Arbetsmarknadsverket fick under år 2000 100 miljoner kronor för tillfälliga personalförstärkningar i storstadsområdena för att särskilt stärka ställningen på arbetsmarknaden för personer med utländsk bakgrund. Samt ytterligare 100 miljoner kronor för otradionella åtgärder i storstadsregionerna. Här utöver regeringen avsatt 100 miljoner kronor per år 2001-2003 för att öka sysselsättningen bland utlandsfödda. Medlen används bland annat för kompletterade utbildning för personer med utländsk högskoleutbildning inom bristyrken.
Invandrarna inom olika näringsgrenar och brancherInvandrarna är representerade inom alla näringsgrenar och sektorer. Däremot är de överrepresenterade inom konjunkturkänsliga sektorer. I slutet av år 2000 hade nästan varannan sysselsatt invandrare arbete inom industri och service sektorn eller arbete utan krav på särskild utbildning vilket kan jämföras med drygt var tredje för infödda svenskar. Andelen invandrare inom olika näringsgrenar:
Orsakorna till olika invandrargruppernas höga arbetslöshetArbetslösheten har blivit det svåraste hindret för många invandrare att skaffa sig jämbördiga levnadsvillkor. En konsekvens av arbeslösheten är att de som aldrig lyckas få ett reguljärt arbete även ställs utanför det generella trygghetssystemet i form av arbetslöshetsförsäkring och ytterst hänvisas till socialbidrag för sin försörjning. Flera omstädigheter har bidragit till att försvåra arbetsmarknadssituationen sör många invandrare. Dit hör strukturomvandlingen i näringslivet, allmänt ökade kompetenskrav, större krav på kunskaper i svenska språket, men också diskriminering och negativa attityder bland arbetsgivare samt avssaknadenontakter och nätverk med betydelse för arbetslivet bland invandrare. Den stora skillnaden i arbetslöshet mellan olika grupper avspeglas i statistiken genom låg sysselsättningsintensitet och hög relativ arbetslöshet bland utländsfödda från s k tredjevärlden. Bland dem som står utanför arbetsmarknaden finns många nyinvandrade som har behov av omfattande vidareutbildning och arbetsförberedande åtgärder innan de kan få ett reguljärt arbete.
Arbetskraftsbehovet på kort och längre siktSedan en tid pågår en livaktig debatt i Sverige och i flertalet EU- och OECD- länder om behovet av arbetskraft och ett eventuellt behov av arbetskraftsinvandring. I nulägev råder ingen generell arbetskraftsbrist. Den starka sysselsättningsutvecklingen på den svenska arbetsmarknaden innebär dock en viss brist inom några brancher. På kort sikt har den rådande högkonjunkturen och strukturomvandlingen av ekonomin lett till viss arbetskraftsbrist i några branscher främst högutbildade inom data- och teknikyrken, samt undervisnings- och vårdyrken. Det hör till arbetsmarknadspolitikens uppgifter att motverka arbetskraftsbrist. Arbetsmarknadspolitiken skall stimulera arbetskraftens rörlighet mellan regioner i landet (bristen är koncentrerad till storstäder) och utnyttja arbetskraftsreserven i större utsräckning genom att motverka utestängning av kompetens samt av de personer som har svårst att få arbete. Detta bör eftersträvas bl.a. genom bättre matchning av utbud och efterfrågan samt arbetsmarknadsutbildning. Arbetsmarknadspolitiken har dock endast en begränsad möjlighet att agera genom utbildning mot yrken som kräver högskolekompetens. Vissa utbildningsinsatser kan vara av betydelse, men är på kort sikt inte i sig tillräckliga för att motverka arbetskraftsbristen i de aktuella branscherna. I dagsläget uppgår det s k obalanstalet (arbetslösa samt de i arbetsmarknadspolitiska program) till drygt 7 porcent av arbetskraften. Kvinnor, långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingarna, ofrivilligt deltidsarbetslösa, strukturellt arbetslösa, utrikes födda eller personer med funktionshinder är idag inte fullt utnyttjade på arbetsmarknaden. Genom att inkludera dessa under- och outnyttjade resurser kan en potentiell arbetskraftsreserv tas tillvara. Regeringen har gett AMS och Migrationsverket i uppdrag att i samarbete med arbetsmarknadens parter lämna förslag på vad som kan göras inom gällande ordning för att bättre kunna tillgodose de ökade behoven av arbetskraft främst inom data- och teknikyrken samt inom undervisnings- och vårdyrken. Myndigheterna har lämnat in sin rapport till regeringen (se bilaga). På lång sikt handlar det om effekterna av en demografisk förändring, med en åldrande befolkning inte bara i Sverige utan i de flesta EU- och OECD-länder. Tidsperspektivet här är längre och omfattar i ett första tidsspann perioden 2003-2010 och i ett ännu längre perioden 2010-2050. Utbudet av arbetskraft förväntas minska med en åldrande befolkning. Allt färre personer skall försörja allt fler. Förändringen förväntas bli så genomgripande att en rad samhällsekonomiska frågeställningar aktualiseras, bland annat den framtida finansieringen av välfärden. Utifrån en första bedömning har migrationsministern angett en rad utgångspunkter för regeringens inställning. Behovet av arbetskraftsinvandring bör bedömas utifrån gällande regelverk. För att lösa framtida arbetskraftsbehov pekas på de processer som redan är i gång inom EU och som kan ge ett tillskott av arbetskraft och dynamik på arbetsmarknaden. Det handlar dels om utvidgningen av Eu med nya medlemsländer och dels tredjelandsmedborgares fria rörlighet. Det är också viktigt i första hand att se till att de invandrare som redan bor i Sverige kommer in på arbetsmarknaden. I ett längre perspektiv bör även de internationella förhandlingarna om tjänstehandel tas i beaktande.
Sysselsättningens och arbetets roll i integrationspolitikEn grunförutsättning för integration är att varje människa kan få sin försörjning genom eget arbete. Målsättningen för den svenska integrationspolitiken är att det råder jämlikhet på arbetsmarknaden. Jämlikhet i arbetslivet innebär att alla oasvsett etnicitet skall ha lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter i fråga om arbete, arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter. Ingen skall behöva missgynnas i arbetslivet på grund av sitt ursprung, etnisktillhörighet eller trosbekännelse. Sveriges välfärd skall bygga på hela den arbetsföra befolkningens och varje individs förmåga att aktivt bidra till den samlade samhällsekonomiska utvecklingen. Således har sysselsättningen stor betydelse för integrationen, den ekonomiska tillväxten och därmed möjligheten att trygga den framtida finansieringen av välfärden. Även för jämnare inkomstfördelning och inkomstmöjligheter har integrationen på arbetsmarknaden stor betydelse. Det finns även demografiska skäl som talar för detta. Arbetskraftens sammansättning kommer att bli mer heterogen inom det närmaste decenniet. Andelen personer av utländsk härkomst (dvs utlands födda eller som har en eller båda föräldrarna födda utomlands) i arbetskraften bedöms exempelvis öka från 18 procent 1999 till mellan 23 och 26 procent år 2015. Integrationen av personer av utländsk härkomst på arbetsmarknaden spelar avgörande roll för arbetskraftsutbudets storlek. För enskilda individer, oavsett härkomst, är det viktigt att deras färdigheter till fullo tillvaratas på arbetsmarknaden. För samhällsekonomins utveckling är det viktigt att alla resurser används optimalt.
Arbetsmarknadsparternas roll i invandrarpolitikenAtt skapa ett konsensusklimat är en uppgift för arbetsmarknadens parter tillsammans med regeringen. Sverige har en stark tradition vad gäller avtalslösningar och trepartsöverenskommelser. En samsyn mellan aktörerna på central nivå är en viktig förutsättning för en stabil och sund ekonomi. Samtidigt är det angeläget att regionala och lokala aktörer görsdelaktiga i genomförandet av politiken, så att de inom sina respektive ansvarsområden kan bidra till att främja en hög sysselsättningsnivå. Inom arbetet med regeringens satsning Kunskapslyftet redovisas positiva erfarenheter av regional samverkan mellan utbildningsanordnare och fackliga organisationer, vilka bidragit till att stimulera och motivera svårrekryterade till vidareutbildning. Inom ramen för en nationell arbetsmarknadenspolitik är det angeläget att olika intressen företräds i arbetet med att minska arbetslösheten och öka sysselsättningen. För att öka det lokala inflytandet etablerades år 1996 ett organiserat samarbete på lokal nivå i form av arbetsförmedlingsnämnder. I dessa deltar företrädare för kommunerna, det lokala näringslivet och arbetstagarorganisationerna. Våren 2000 föreslog regeringen att nämndernas uppdrag skulle företydligas och att de skall byta namn till arbetsmarknadsnämnder. Arbetsmarknadsnämndens uppdrag skall bl.a. vara:
De regionala tillväxtavtalen är regeringens centrala instrument för att genomföra en regional näringspolitik. Avtalen förhandlas fram i breda partnerskap, där bl.a. arbetsmarknadens parter ingår. Arbetsmarknadens parter deltar också i många av de regionala kompetensråd som har inrättas i de flesta län i syfte att förbättra samspelet mellan utbildningsväsende och arbetsmarknaden.
Åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivetI februari 2001 överlämnade regeringen skrivelsen En nationell handlingsplan mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering (2000/2001:59) till riksdagen. I handlingsplanen aviseras bl.a. en förutsättningslös utredning av möjligheterna till en generelllagstiftning mot diskriminering som omfattar alla eller flertalet diskrimineringsgrunder och samhällsområden. Vidare uttalar regeringen att man kommer att arbeta med inriktning mot att verkligen utnyttja de möjligheter att använda s.k. antidiskrimineringsklausuler vid offentlig upphandling som kan finnas. I anslutning härtill aviseras ett utredningsarbete angående möjligheterna att förena olika statliga stödåtgärder med krav relaterade till icke-diskriminering. Till följd av handlingsplanen ges också ett antall uppdrag till olika statliga myndigheter. Regeringen har exempelvis uppdrait åt Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige att sprida information om, och bistå frivilligorganisationer och andra som vill ansöka om ekonomiskt stöd från komissionen inom ramen för, EU:s handlingsprogram mot diskriminering. Under 2001 kommer vidare AMS att ges ett uppdrag om bl. a. Utbildning av personalen inom Arbetsmarknadsverket (AMV) i frågor som rör diskriminering. De särskilda satsningar för att öka sysselsättningen bland invandrare som regaeringen aviserade i den ekonomiska vårpropositionen 2000 har under 2001 påbörjats. Bland annat har sammanlagt 100 miljoner kronor tillförts AMV för köp av kompletterande utbildning inom vård och andra bristyrken åt personer med utländsk högskoleexamen. Medel för år 2001 har också anslagits till Integrationsverket för att förbättra svenskundervisningen och introduktionen för nyanlända samt för att främja etnisk månfald inom offentlig förvaltning och privata företag.
StatistikerInvandringen år 2000 (folkbokförda i Sverige) Totalt 41 652 Asien 33% Afrika 6% Amerika 7% Norden 21% Övriga Europa 31% Asylsökande år 2000Totalt sökade 16 303 personer asyl i Sverige år 2000. Den största enskilda gruppen asylsökande, 4 244 personer kom från Bosnien-Hercegovina. Asylsökande från Irak uppgick till 3 499 och 2 055 personer från FR Jugoslavien sökte asyl under året. Iran, Ryssland, Afghanistan, Syrien, Somalia, Turkiet och Pakistan är andra länder som producerade asylsökande till Sverige. 3 791 asylsökande kom från kategorin övriga länder. Beviljande uppehållstillstånd år 2000Totalt beviljades 45 090 uppehållstillstånd under året. Flyktning m.fl 23% Adoptivbarn 2% Gäststuderande 7% EU/EES 16% Arbetsmarknadsskäl 1% Familjeanknytning 51% För gruppen flyktningar eller motsvarande beviljades 70 % av uppehållstillstånden på humanitära skäl. Endast 5 % beviljades uppehållstillstånd av flyktningskäl. Kvotflyktingarna uppgick till 14 %. Kostand per flyktningdygn år 2000Totalt: 210 kr/dygn Den största posten 61 kr (29 %) gäller ersättning inklusive eget boende. Sjukvård kostar 33 kr (16 %), undervisning 28 kr (14 %) och löner/personal 36 kr (17 %). ÅtervandringUppgifterna avser personer som fått resebidrag för att bosätta sig i ett annat land. Den totala utvandringen var år 2000 12 119 personer. Endast 158 personer varav 60 från Bosnien-Hercegovina fick resebidrag för att bosätta sig i annat land. Motsvarande antal var för år 1996 445 personer. Svenskt medborgarskapÅr 2000 beviljades totalt 37 700 personer svenskt medborgarskap. |
